En sak jag aldrig kommer glömma är för nån månad sen när jag låg inlagd.
Då skulle jag få ta ryggmärgsprov.
Då sticker man in en spruta i koterna i ryggen, jag tror den är 7 cm lång och så ska dom ta en vätska ur koterna.
Jag fick embla plåster på ryggen, sen fick jag och pappa göra vad vi ville så vi åkte och åt mat på akropolis.
Efter det var det tillbaks till avdelningen, då fick jag dricka lugnande.
Jag brukar alltid få saft i när jag dricker det men den här gången fick jag inte det och usch så äckligt det är! Men det var väl bara att pina i sig det. 
Sen får jag gå in i undersökningsrummet med mina enorma magsmärtor, dom sticker flera gånger och jag tycker det gör sjukt ont men är ju helt borta av lugnandet. Helst skulle jag blivit sövd men läkarna pratade med mig hela tiden att jag skulle vara lugn och jag höll i pappas händer så hårt det bara gick så när det var klart så kändes det skönt men när jag ställde mig upp så ramlade jag ihop så dom fick lyfta upp mig i sängen och efter det sov jag i över 3 timmar. Jag hade varit helt borta och sagt "sääängen gungar, sääängen gungar" men det kommer inte jag ihåg.

Några timmar senare får jag åka hem och dagen efter vaknar jag med att jag mår skitilla.
Jag säger det till mamma men hon förstår inte hur jag känner mig.
Sen ska dom handla max men jag vill inte ha och jag tackar inte nej i första taget.
En sekund senare så spyr jag -.-
Det gjorde jag resten av dagen , heeela tiden och sen sov jag bara.
Det är en av dom värsta dagarna i mitt liv, jag orkade inte ens titta på min mobil.
Dagen efter mådde jag sån tur mycket bättre.
Om ni undrar varför jag fick ta ryggmärgprovet så var det för att dom trodde att jag hade borrelia, det kan ju orsaka mag och huvudbäsvär.

Men nu ska jag åka och titta på handboll.
Föressten, idag bokade vi resa till Thailand i 2 veckor. Den 17 januari ! :) 

Idag har jag varit i skolan och det hände inte så mycket där.
Om nån timme så ska jag iväg och titta på handbollsmatch, mitt lag mot mitt förra. 
Saknar handbollen :(
Jag har haft jättesvårt att andas, det är väl min panikångest som visar sig igen.. det är så jobbigt.
Tar astma medicin ibland men den hjälper bara ett litet tag.
 Är helt slut efter den här dagen, om 3 dagar är det julafton !
 
Jag har en annan blogg men den här kommer jag mest blogga på hur jag mår och så.

Kramar till er 

Det har hänt mycket sen jag bloggade sist..
Har varit inlagd flera gånger och gått igenom mycket.
Som jag skrev sist så åkte jag fram och tillbaks från sjukhuset och hade precis opererats.
Låg inlagd en massa gånger, i början av april så gjorde jag en "operation"
Dom skärde inte upp i magen men läkarna kallade det för en operation. Dom tittade in helt i magen.
Det var en gastroskopi och något mer som gjorde det till en "operation" man går ner med slangar i halsen med kameror på och sen fick jag på andra ställen också.
Jag blev sövd såklart, sen när jag vaknade igen på uppvaktet så var mina händer helt lila, entligt pappa och läkarna. Pappa fick tydligen inte ta kort på dom för mig, vilket jag ångrar eftersom jag vill se hur dom såg ut.
Vi hoppades ju med hela våra hjärtan att dom skulle hitta någonting, inget farligt men bara att dom hittade något. Den enda dom hittade var en blödning mellan magsäcken och strupen och ett litet magsår, men det fick jag bara medicin för. 
Det fortsatte göra ont och krampa en massa.
Nån dag innan "operationen" så fick jag en sond vilket är bland det värsta jag gjort i mitt liv.
Dom kom inte in i ena näsan, har opererat bort polyperna där för några år sen och dom har kommit tillbaks så det gjorde så jävla ont.. sen skulle dom gå in i andra näsan och jag höll på att spy och slog läkarna och mamma. Fick helt enkelt panik. När dom hade fått in den så stirrade jag in i en vägg i 8 timmar, sen fick jag ta ut den men jag tog ut den själv, ville inte att läkarna skulle göra det.
Sen efter det så låg jag inlagd måååånga gånger.
Sen vart det bra ett tag, vilket var det bästa som kunde hända mig.
Kunde leva mitt sommarlov ganska normalt, förutom att min nacke dödade mig och att jag hade ont ibland men det blev inte så mycket sjukhus besök.
Sen åkte vi till Turkiet, några dagar efter det så började jag få jätteont i huvudet. Trodde det var något farligt som cancer, jag skrek hela tiden, åkte till akuten men vart lugnare när jag fick veta att det inte var något farligt.
Gjorde en stor utredning av huvudet också, flera läkare trodde det var psykiskt men jag blev så arg. FATTADE DOM INTE NÅGONTING? Jag har det bra hemma, i skolan. Jag faktiskt älskar skolan, jag har världens bästa vänner i min klass. Jag vill ju vara i skolan, inte på det där jävla sjukhuset. Men min bästa läkare började fundera på om det var magen som gjorde att jag fick ont i huvudet, och javisst. Hon hade rätt.
Det var magen, vi hittade en sak i magen men det vill jag inte skriva vad.
Det var bra i 2 dagar efter dom hade hittat "felet" sen kom det tillbaks igen..
Jag minns för 1 och en halv månad sen. Jag började må illa, sen la jag mig i sängen och trodde jag skulle svimma. Då hände något med min mage, har aldrig haft så ont. Skrek och grät och frågade mamma och pappa "vad händer, vad händer" jag tänkte, nu dör jag. Jag hade så ont. Vi ringde 1177 och dom sa, ring ambulans ! 
Så ambulansen hämta mig och jag låg kvar i 1 vecka på sjukhuset.

För en vecka sen gjorde jag en magnetrönten, fick dricka äcklig kontrast. Det gick inte så bra på undersökningen, jag fick panik inne i den där saken och jag kissade nästan på mig.
Nu har jag fått en massa nya mediciner, tex mot kramper i magen.
Vi har kontakt hela tiden med min läkare, men ibland har jag så ont så då vill jag bara ge upp. 
Jag tänker, varför måste just jag ha så ont ? Varför drabbades just jag av det här?
Egentligen skulle det vara skönare för mig att få canser, då vet man vad det är och det finns mediciner och hjälp.
Det finns inte det nu.. vi vet inte vad vi ska göra.
Jag får antagligen åka till Astrid Lingdrens barnsjukhus istället. Har gjort allt som finns i Eskilstuna.

Det är så jobbigt att ha ont för det finns ingen som förstår hur det är, dom kan tänka sig in i situationen men inte känna smärtan. 
i 6:an så gick folk runt och sa att jag fejkade med att ha ont i magen och att jag skärde mig i magen så att det skulle se ut som att jag hade opererats. Det var bland den jobbigaste perioden i mitt liv men nu vet jag vilka mina äkta vänner är. Jag gjorde allt för att visa dom som sa att jag fejkade att jag hade ont och var på sjukhuset men insåg sen att det finns inget att bevisa, jag behöver dom inte.

Nu har jag skrivit massor men ingen förstår nog allt jag går igenom men jag kommer skriva varje dag om hur jag mår och hur jag har det på sjukhuset.

När jag hade sonden
   
Här var jag på "operationen" i April 

   
Hatar att ha sprutpr i mig hela tiden

Min favoritmat på sjukhuset !